En underbar upplevelse från när vi var strömlösa i ett par dagar var definitivt TYSTNADEN.
Vad mycket det är som brummar i vår värld egentligen. Vilken ljudmiljö vi har skapat oss.
Det är kylskåp och frys, värmepumpar, ventilation, cirkulationspumpar och mängder med små transformatorer i varenda liten elektrisk pryl, som skapar en ljudmatta av ett konstant surrande och brummande som vi har blivit så vana vid att vi inte längre kan höra det. Men när hela strömförsörjningen stängs av och allt stannar så lovar jag att det hörs! Tystnaden dånar i öronen och blir alldeles enorm.
Och vad ljuvligt det är!
Det är som om kroppens atomer i vanliga fall på något sätt surrar med i det allmänna bruset, och plötsligt, när allt tystnar, så får atomerna vila. Det känns som mjukaste sammet inombords. Tystnaden blir till en rent fysisk njutning.
Jag vet att jag är lite extra känsligt mot det mesta, så även mot ljud. Jag reagerar starkt på tex lågfrekvent buller, och jag kan må dåligt av ljud som andra inte ens hör. Men flera av mina vänner och bekanta från stan som har varit och hälsat på mig har faktiskt kommenterat just tystnaden. Jag har ändå flyttat ut från stan till en mycket mindre ljudförorenad miljö (även om det visst finns en del bakgrundsljud här också). Men det var underbart. Jag vet att jag mot slutet av mitt boende närmare stan störde mig på den ständiga brusmattan som omgav mig, och jag vet att bland det första jag reagerade på när vi var och tittade på huset och omgivningarna var just tystnaden. Att en humlas surr kunde låta som ett jetplan i den annars stilla ljudmiljön.
Det är så härligt. Jag är nog en tystnadsjunkie.
Det erbjuds ju ett flertal olika typer av hälsoinrättningar där tanken är att man ska kunna uppleva en njutbar stund. Man kan gå på massage eller spa eller bastubad eller floating. Eller så kan man njuta av god mat och goda viner, provsmaka tex choklad eller njuta av en resa i smaklökarnas värld. Men finns det något ställe som erbjuder komplett tystnad för njutningens skull? Där man kan vandra runt och slippa höra bruset från någon motorväg eller det ständiga brummandet och surrandet från alla apparater? Jag känner i alla fall inte till något sådant. Och egentligen är det lite konstigt. För i vår ständigt ljudnedlusade värld så känns faktiskt tystnaden som en riktigt häftig och exotisk njutning!
måndag 13 februari 2012
onsdag 1 februari 2012
En present från Dagmar
Jag gick och la mig som vanligt på juldagskvällen. La inte märke till något särskilt. Efter bara någon timme vaknade jag igen av att det var ett jäkla liv av blåsten. ”Nu blåser det rejält” vet jag att jag sömndrucket konstaterade, innan jag vände på mig och somnade om. Men det var lite svårt att sova. Jag vaknade till någon gång varje-varannan timme. Vid kl 3 på natten sa sambon ”nu har strömmen gått”. Jag satte mig upp, tittade på den döda väckarklockan på nattduksbordet och konstaterade att så verkade vara fallet. Ja ja. Jag skulle ju bara sova. För min del fick det väl vara strömlöst om det ville. Jag var trött och somnade om igen.
När vi vaknade på annandagens morgon var det fortfarande strömlöst. Vinden hade dock mojnat och vi hade inte drabbats av några skador – till och med vårt oförankrade båthus stod kvar. Jag försökte surfa på smartphonen för att se om det stod något på elnätleverantörens hemsida. Det gick ruskigt segt, men jag fick avbrottet bekräftat. Dom visste tydligen att det hade varit strömlöst hos oss sedan halvtre-tiden på natten. Det var tydligen stormen Dagmar som hade passerat. Vi hämtade en batteriradio och lyssnade på nyheterna. Japp – ett antal tiotusentals strömlösa abonnenter i Roslagen och på Södertörn, och ingen kunde säga när det kunde beräknas vara fixat.
Vi funderade lite över vad detta skulle innebära. Vi tände upp en brasa i öppna spisen för att fixa värmen. Frukostgröten fick tillagas över en fotogenvärmare, och framåt förmiddagen, när det hade varit strömlöst i runt 8-9 timmar, så beslöt vi oss för att flytta ut kylskåpets innehåll till kassar utomhus istället, som vi försökte djursäkra så gott vi kunde. Utetemperaturen låg kring 6-7 grader, så det kändes som att det var ett OK alternativ att förvara kylskåpsmaten där. Frysarna öppnade vi inte utan hoppades på att dom skulle kunna hålla kylan ett tag.
Vi har egen borrad brunn och en eldriven pump som hämtar upp vattnet, så något mer vatten kunde vi inte få upp. I hydroforen fanns visserligen några hundra liter vatten och 6 kilos tryck, men det var det vatten vi hade att klara oss på - så länge trycket skulle hålla. Vi beslöt oss för att inte spola i toaletterna så länge och inte använda vatten i onödan.
Framåt dagen gick jag och stängde igen delar av huset för att minska på ytan vi skulle behöva värma upp. Öppna spisen är bra placerad och hyfsat effektiv och kan värma upp huset helt OK, speciellt när det är så milt ute. Däremot märkte vi att alla fiskarna i akvariet hängde vid ytan och kippade efter luft. Vi behövde få igång syrepumpen... Sambon plockade fram ett par bilbatterier och en 12-voltskompressor och fick liv i syresättningen. Tyvärr var den lilla kompressorn inte gjord för någon kontinuerlig drift, utan kunde bara köras i 10 minuter åt gången för att sedan behöva svalna i minst 30 min... Fiskarna verkade dock snabbt må bättre efter några omgångars ”konstgjord andning”, och sedan behövde vi bara köra pumpen någon gång varannan timme.
I övrigt förflöt dagen bra. Sambon gick hela tiden omkring och sa att ”men NU måste strömmen snart vara tillbaks!”, utan att få rätt. :-) Själv var jag redan inställd på typ 3 veckors strömlös tillvaro.
Framåt kvällen började det lukta alldeles för mycket utedass om toaletterna. Vi öppnade poolen, sänkte ner en hink i ett rep och hinkade upp vatten från poolens botten som vi hällde i en tunna. Poolen är tömd inför vintern, men ett lager vatten på botten finns alltid kvar. Sen gick vi och hämtade hinkar med vatten från den tunnan för att spola. Hade vi inte haft poolen hade vi visserligen kunnat hämta vatten från havet, men det hade blivit lite längre väg att släpa hinkarna... :-)
Mobilmasterna i området verkade också ha problem. Mottagningen på telefonerna kom och gick, och mobilsurf gick så segt att det var oanvändbart (när jag hade väntat i 20 minuter på att en sida skulle ladda gav jag upp...). Fasta telefonen fungerade dock som vanligt, och mobiltelefonerna kunde vi hålla laddade från bilbatteriet.
Det blev en underlig kväll. Ett oändligt lugn rådde. Det var bara brasan i öppna spisen och enstaka ljus som försökte tränga undan mörkret. Och den massiva tystnaden var helt ljuvlig! Sambon och jag körde ett parti yatzy och läste lite, men sen kändes det som om det var läggdags redan vid kl 18 på kvällen. Middagen bestod lyckligtvis av något så oavancerat som rester från julafton. Det var bara lite potatis och korv som behövde värmas upp på fotogenvärmaren. Sambon hade försökt åka och köpa ett gasolkök, men det var slut i alla affärer inom några mils avstånd. Tydligen fanns det fler med samma problem som vi...
Under mina hittills 39 år i livet, varav 33 av dom boendes i Stockholms stad, har jag bara upplevt ett fåtal enstaka strömavbrott, och det absolut längsta varade i två timmar. Uppenbarligen måste man ha en helt annan beredskap när man bor utanför tätorten.... Nästa steg för vår del är att vi måste se till att införskaffa ett gasolkök och ett elverk för att kunna driva åtminstone vattenpumpen och kyl/frysarna.
Dag två utan ström steg utomhustemperaturen. Natten hade varit blåsig men gått bra. Brasan hade slocknat, men murstocken verkade hålla kvar värmen bra i huset, så det var ingen fara med inomhustemperaturen. Trycket i hydroforen hade sjunkit till 3,5 kg. Vattnet skulle uppenbarligen inte räcka hur länge som helst... I och med att utomhustemperaturen steg över 10 grader kunde jag dessutom bara konstatera att vi nog skulle tvingas slänga en del mat om avbrottet skulle fortsätta länge till. Den här dagen var även den fasta telefonen död, och mobiltäckningen var än mer sporadisk. Vi var ganska avskurna från omvärlden.
Som tur var hade jag planerat att vara hemma och arbeta, men något arbete kunde ju inte bli gjort. Istället fick jag vakta huset, mata in ved i spisen och pumpa in syre till fiskarna emellanåt. När det återigen började mörkna och gå mot kväll två utan ström började det kännas som om det nog inte var ”bara något tillfälligt” trots allt. Dittills hade jag ändå varit vid ganska gott mod. Jag tyckte den strömlösa tillvaron var ganska skön, men man blev ju väldigt bunden och det var ett ganska annorlunda liv mot det man är van vid.
Jag har ofta funderat på vårt samhälles elberoende. Tänk om strömmen skulle slås ut en längre tid. Inte bara för oss på landsbygden utan även i hela städerna. Tänk hur det skulle bli då. Ingen värme. Många har ju inte någon öppen spis att elda i. Vattnet skulle väl börja sina efter ett tag. Alla eldrivna automatiska dörrar och lås skulle sluta fungera. Inga affärer skulle kunna vara öppna en längre tid – dörrarna, kylarna, frysarna, kassaapparaterna, etc går ju på ström. Man skulle inte komma åt några pengar, för alla våra saldon är ju lagrade elektroniskt. Inga datorer skulle fungera. Mobilmasterna skulle slockna en efter en. Bensinpumparna skulle inte heller funka...
- Spinn gärna vidare på tanken själva, och se var ni hamnar. Kan bli ganska intressant tillslut...
På den andra strömlösa kvällen, efter dryga 39 timmar utan ström, började plötsligt alla upptänkliga larm på husets alla elektroniska prylar att tuta, pipa och brumma när så strömmen faktiskt kom tillbaks igen. Två dagar utan ström gick ändå förvånansvärt bra för oss, men då behövde vi inte lösa problemen med diskning, hårtvätt, klädtvätt och vattentillgång. Under hela strömavbrottet var jag dessutom underligt varm hela tiden – jag som annars brukar frysa jämt och ständigt hade helt plötsligt en kropp som höll sin egen värme! Kändes häftigt. Inte heller var jag konstant hungrig, vilket jag annars är jämt och ständigt. Det var väldigt underligt att få känna sig mätt och varm. Förstår inte riktigt hur jag kunde bli det bara av att leva strömlöst?...
(Men det bästa av allt var nog ändå att vara utan TV!! :-D )
När vi vaknade på annandagens morgon var det fortfarande strömlöst. Vinden hade dock mojnat och vi hade inte drabbats av några skador – till och med vårt oförankrade båthus stod kvar. Jag försökte surfa på smartphonen för att se om det stod något på elnätleverantörens hemsida. Det gick ruskigt segt, men jag fick avbrottet bekräftat. Dom visste tydligen att det hade varit strömlöst hos oss sedan halvtre-tiden på natten. Det var tydligen stormen Dagmar som hade passerat. Vi hämtade en batteriradio och lyssnade på nyheterna. Japp – ett antal tiotusentals strömlösa abonnenter i Roslagen och på Södertörn, och ingen kunde säga när det kunde beräknas vara fixat.
Vi funderade lite över vad detta skulle innebära. Vi tände upp en brasa i öppna spisen för att fixa värmen. Frukostgröten fick tillagas över en fotogenvärmare, och framåt förmiddagen, när det hade varit strömlöst i runt 8-9 timmar, så beslöt vi oss för att flytta ut kylskåpets innehåll till kassar utomhus istället, som vi försökte djursäkra så gott vi kunde. Utetemperaturen låg kring 6-7 grader, så det kändes som att det var ett OK alternativ att förvara kylskåpsmaten där. Frysarna öppnade vi inte utan hoppades på att dom skulle kunna hålla kylan ett tag.
Vi har egen borrad brunn och en eldriven pump som hämtar upp vattnet, så något mer vatten kunde vi inte få upp. I hydroforen fanns visserligen några hundra liter vatten och 6 kilos tryck, men det var det vatten vi hade att klara oss på - så länge trycket skulle hålla. Vi beslöt oss för att inte spola i toaletterna så länge och inte använda vatten i onödan.
Framåt dagen gick jag och stängde igen delar av huset för att minska på ytan vi skulle behöva värma upp. Öppna spisen är bra placerad och hyfsat effektiv och kan värma upp huset helt OK, speciellt när det är så milt ute. Däremot märkte vi att alla fiskarna i akvariet hängde vid ytan och kippade efter luft. Vi behövde få igång syrepumpen... Sambon plockade fram ett par bilbatterier och en 12-voltskompressor och fick liv i syresättningen. Tyvärr var den lilla kompressorn inte gjord för någon kontinuerlig drift, utan kunde bara köras i 10 minuter åt gången för att sedan behöva svalna i minst 30 min... Fiskarna verkade dock snabbt må bättre efter några omgångars ”konstgjord andning”, och sedan behövde vi bara köra pumpen någon gång varannan timme.
I övrigt förflöt dagen bra. Sambon gick hela tiden omkring och sa att ”men NU måste strömmen snart vara tillbaks!”, utan att få rätt. :-) Själv var jag redan inställd på typ 3 veckors strömlös tillvaro.
Framåt kvällen började det lukta alldeles för mycket utedass om toaletterna. Vi öppnade poolen, sänkte ner en hink i ett rep och hinkade upp vatten från poolens botten som vi hällde i en tunna. Poolen är tömd inför vintern, men ett lager vatten på botten finns alltid kvar. Sen gick vi och hämtade hinkar med vatten från den tunnan för att spola. Hade vi inte haft poolen hade vi visserligen kunnat hämta vatten från havet, men det hade blivit lite längre väg att släpa hinkarna... :-)
Mobilmasterna i området verkade också ha problem. Mottagningen på telefonerna kom och gick, och mobilsurf gick så segt att det var oanvändbart (när jag hade väntat i 20 minuter på att en sida skulle ladda gav jag upp...). Fasta telefonen fungerade dock som vanligt, och mobiltelefonerna kunde vi hålla laddade från bilbatteriet.
Det blev en underlig kväll. Ett oändligt lugn rådde. Det var bara brasan i öppna spisen och enstaka ljus som försökte tränga undan mörkret. Och den massiva tystnaden var helt ljuvlig! Sambon och jag körde ett parti yatzy och läste lite, men sen kändes det som om det var läggdags redan vid kl 18 på kvällen. Middagen bestod lyckligtvis av något så oavancerat som rester från julafton. Det var bara lite potatis och korv som behövde värmas upp på fotogenvärmaren. Sambon hade försökt åka och köpa ett gasolkök, men det var slut i alla affärer inom några mils avstånd. Tydligen fanns det fler med samma problem som vi...
Under mina hittills 39 år i livet, varav 33 av dom boendes i Stockholms stad, har jag bara upplevt ett fåtal enstaka strömavbrott, och det absolut längsta varade i två timmar. Uppenbarligen måste man ha en helt annan beredskap när man bor utanför tätorten.... Nästa steg för vår del är att vi måste se till att införskaffa ett gasolkök och ett elverk för att kunna driva åtminstone vattenpumpen och kyl/frysarna.
Dag två utan ström steg utomhustemperaturen. Natten hade varit blåsig men gått bra. Brasan hade slocknat, men murstocken verkade hålla kvar värmen bra i huset, så det var ingen fara med inomhustemperaturen. Trycket i hydroforen hade sjunkit till 3,5 kg. Vattnet skulle uppenbarligen inte räcka hur länge som helst... I och med att utomhustemperaturen steg över 10 grader kunde jag dessutom bara konstatera att vi nog skulle tvingas slänga en del mat om avbrottet skulle fortsätta länge till. Den här dagen var även den fasta telefonen död, och mobiltäckningen var än mer sporadisk. Vi var ganska avskurna från omvärlden.
Som tur var hade jag planerat att vara hemma och arbeta, men något arbete kunde ju inte bli gjort. Istället fick jag vakta huset, mata in ved i spisen och pumpa in syre till fiskarna emellanåt. När det återigen började mörkna och gå mot kväll två utan ström började det kännas som om det nog inte var ”bara något tillfälligt” trots allt. Dittills hade jag ändå varit vid ganska gott mod. Jag tyckte den strömlösa tillvaron var ganska skön, men man blev ju väldigt bunden och det var ett ganska annorlunda liv mot det man är van vid.
Jag har ofta funderat på vårt samhälles elberoende. Tänk om strömmen skulle slås ut en längre tid. Inte bara för oss på landsbygden utan även i hela städerna. Tänk hur det skulle bli då. Ingen värme. Många har ju inte någon öppen spis att elda i. Vattnet skulle väl börja sina efter ett tag. Alla eldrivna automatiska dörrar och lås skulle sluta fungera. Inga affärer skulle kunna vara öppna en längre tid – dörrarna, kylarna, frysarna, kassaapparaterna, etc går ju på ström. Man skulle inte komma åt några pengar, för alla våra saldon är ju lagrade elektroniskt. Inga datorer skulle fungera. Mobilmasterna skulle slockna en efter en. Bensinpumparna skulle inte heller funka...
- Spinn gärna vidare på tanken själva, och se var ni hamnar. Kan bli ganska intressant tillslut...
På den andra strömlösa kvällen, efter dryga 39 timmar utan ström, började plötsligt alla upptänkliga larm på husets alla elektroniska prylar att tuta, pipa och brumma när så strömmen faktiskt kom tillbaks igen. Två dagar utan ström gick ändå förvånansvärt bra för oss, men då behövde vi inte lösa problemen med diskning, hårtvätt, klädtvätt och vattentillgång. Under hela strömavbrottet var jag dessutom underligt varm hela tiden – jag som annars brukar frysa jämt och ständigt hade helt plötsligt en kropp som höll sin egen värme! Kändes häftigt. Inte heller var jag konstant hungrig, vilket jag annars är jämt och ständigt. Det var väldigt underligt att få känna sig mätt och varm. Förstår inte riktigt hur jag kunde bli det bara av att leva strömlöst?...
(Men det bästa av allt var nog ändå att vara utan TV!! :-D )
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)