Vart tar soporna vägen?

För några år sedan fick jag den stora äran att få göra ett studiebesök i Högdalens kraftvärmeverk. En stor ära, eftersom dom egentligen inte har någon logistik för att ta emot studiebesök och därför inte erbjuder det särskilt ofta (och kanske även för att det faktiskt är klassat som "skyddsobjekt").

Jag är och har alltid varit väldigt nyfiken av mig. Är det något jag älskar så är det att ta reda på hur saker och ting fungerar. Att få se hur ett kraftvärmeverk fungerar inifrån är därför något jag tycker är rent ut sagt skitkul! :-)

Stockholm har flera kraftvärmeverk, som på flera olika sätt producerar värme till Stockholmarna. Högdalsverket ligger i Stockholms södra förorter, vid Högdalstoppen (som egentligen är ett område med tre konstruerade "toppar" byggda av tippmassor - inte gamla sopor, som jag fick lära mig som liten). Verket producerar fjärrvärme, fjärrkyla och el - av sopor.

Hit körs hushållsavfallet från Stockholms kommun och även från vissa kranskommuner, dvs hit kör alla sopbilar och tömmer sin last. Högdalsverket tar emot ca 500 000 ton avfall varje år. 7% av alla sopor som tas emot hälls upp och gås igenom för stickkontroll av vad soporna verkligen innehåller (och du tyckte att DU hade ett skitjobb.... ;-). Soporna eldas sedan upp i gigantiska pannor, där den heta gasen tas omhand och utvinns värme och el ifrån.

"Hej! Vi kommer snart att värma en Stockholmares hem, istället för att ligga här och skräpa."

Så vad är det vi slänger i våra hushållssopor egentligen? Hushållsavfallet som kommer in till Högdalsverket består av 39% papper, 30% mat, 9% plast, 7% glas, plus mindre mängder av en massa andra ämnen (metall, textilier, mm). Gasen som bildas vid förbränningen tas omhand och tvättas genom flera komplexa processer. Av det sot som blir kvar blir ungefär hälften till material som kan användas vid tex vägbyggen, och hälften blir till farligt avfall som binds i cementblock och körs till slutförvaring. Av alla sopor som kommer in till verket så blir det i slutändan ungefär 2-3% kvar som är farligt avfall (tungmetaller och annat skit).

Eftersom Stockholm växer så ökar sopmängden som Högdalsverket tar emot kontinuerligt med i snitt 1-2% varje år. Förutom under lågkonjunkturen, då ökningen uteblivit. (Vi har alltså slängt mindre sopor när vi fått det lite sämre, hmmmm...)
(En tanke som slog mig var vad som skulle hända om vi blev enormt mycket duktigare på att sopsortera och ta tillvara, och låt oss säga minskade vårt hushållsavfall med 25% - då skulle Högdalsverket inte kunna producera lika mycket fjärrvärme längre och då skulle man vara tvungen att producera värme på något annat sätt som kanske att elda kol, vilket man gör i Värtaverket. Och det är ju dumt...)

Röken som kommer ut ur Högdalsverkets jätteskorsten är i stort sett vattenånga, och utifrån vissa gifter och partiklar faktiskt renare än luften runtomkring. Stockholms stad har gjort mätningar på vad det är som föreorenar vår luft mest, och Högdalsverket var inte någon bov. Dom absolut värsta luftföroreningsbovarna är alla bilar och vägar, följt av hushållens egna eldning hemmavid... Men luften i Stockholm har förbättrats enormt sedan Stockholms stad storsatsat på att försöka erbjuda fjärrvärme till så många hus som möjligt i staden, så att gamla oljepannor har kunnat bytas ut till fjärrvärme istället.

Sophanteringen i Stockholm och Högdalsverket är en förebild för andra länder, och dom har ofta besök av delegationer från andra länder som vill veta mer om hur vi lyckas hantera våra sopor så pass bra (vilket vi ju har förstått att inte alla länder lyckas med...).

Efter teorigenomgången fick vi så gå ut i själva verket och se de olika delarna med våra egna ögon. Först gick vi till ankomsthallen, dit ca 200 sopbilar kommer varje dag och tömmer sin last i stora "hål" i marken. Eftersom Högdalsverket var inne i en revision när vi var där, vilket innebar att dom såg över funktionaliteten på pannor, turbiner, etc, så var vissa delar i produktionsleden avstängda, och sopförbränningen gick bara för halv styrka. Detta innebär att det hade samlats sopor "på hög" som väntade på att förbrännas när alla ugnar skulle tas i drift igen efter några veckor. Man skulle ju kunna tänka sig att det inte ens skulle kunna gå att uppehålla sig i en gigantisk hall full med hushållssopor, med tanke på "doften" ;-) , men även här har dom tänkt till och skapat ett enormt undertryck i hallen genom att suga in all luft och ta tillvara på den. Så visst luktade det, men inte så farligt som man hade kunnat föreställa sig.

Sen fick vi gå vidare till själva sopschaktet. Det var ett enormt jättelikt schakt, där soporna hamnade när sopbilarna hade hällt ner dom i hålen. (Där var "doften" något mer intensiv... ;-) . I schaktet arbetade två gigantiska gripklor (med en lyftkapacitet på 6 ton vardera) med att plocka om bland soporna, så att dom inte ligger och förmultnas längst ner. Gripklorna sköttes förut av "gripkloförare", men har nu automatiserats så dom åker runt själva. Då och då får dom en signal att mata på mer sopor till någon av pannorna, och lyfter då upp ett jättelass till något av påmatningsrören till de 4 sopförbränningspannorna.

(Och här kan jag inte låta bli att fundera över om detta inte vore det perfekta stället att dumpa ett lik på? :-) Tänk om en sopbil tömmer ner en kropp i något av hålen - kroppen ligger sedan i schaktet och möbleras möjligtvis runt lite då och då av dom automatiska gripklorna, för att sedan lyftas upp och stoppas ner i brännpannan... Visserligen övervakas hela kraftvärmeverket från ett kontrollrum, men hur stor är chansen att dom ser en kropp bland alla slamsiga soppåsar i det gigantiska sopberget?.... Bara en fundering rent allmänt alltså - se det definitivt inte som ett tips... :-)

Sen gick vi vidare till själva pannorna. Några pannor var som sagt avstängda för genomgång, men den största och nyaste pannan var i full gång. Genom ett hål kunde man titta in i pannan (man såg inte mycket mer än eld där inne, då var det faktiskt mer spänannde den gången jag fick kika in i en kremeringsugn och såg ett lik brinna upp). Inne i pannan är det 1000 grader, och att stå utanför denna häftiga tingest och känna den pulserande värmen från pannans väggar och rör var ganska mäktigt ändå. Vår guide berättade att när pannan invigdes för några år sedan så hade dom dukat upp invigningsfesten inne i själva pannan. Jättepraktiskt, eftersom dom inte behövde städa efteråt utan bara fjuttade på alltihop. :-)

Gaserna från förbränningspannorna leds sedan genom komplicerade system som utvinner värme och tvättar gaserna, och dom driver även turbiner som genererar el.

Vi fick även en liten föreläsning om Hammarbyverket, som fungerar som en gigantisk värmepump. Hammarbyverket "lånar" vatten från avloppsreningsverket i Henriksdal, utvinner värme ur det renade avloppsvattnet, och lämnar sedan tillbaks vattnet till reningsverket. På väg tillbaks till reningsverket så är det nerförsbacke, så där passar man på att låta vattnet driva en turbin och får på så sätt ut lite el också. Herregud så fiffigt! :-)

Jag fascineras av att det finns så många smarta människor som kommer på smarta lösningar här i världen.

Det var sammantaget en väldigt rolig och lärorik upplevelse!