Jag tycker det är jättespännande att se hur saker och ting fungerar, och dessa studiebesök har varit enormt informativa och värdefulla. Även om vi vet det rent teoretiskt, så tror jag faktiskt att det kan vara svårt att riktigt greppa att det vi slänger i soppåsen eller i toaletten inte försvinner, utan dyker upp någon annanstans och blir någons arbete att ta hand om. Jag tror också att det kan vara svårt att riktigt greppa att avloppen från allas våra bostäder faktiskt är sammanlänkade med vattnet i havet och med vårt dricksvatten - att min toalett är en del av kretsloppet. Det är ganska häftigt!
Bor man i ett hus som är anslutet till kommunalt vatten och avlopp finns det ett kretslopp som ser ut ungefär såhär: Vatten tas från en sjö (i Sthlm främst från Mälaren) och renas i ett vattenreningsverk. Vattnet transporteras i rör till husen, där vi använder det till dryck, mat, tvätt och toalett. Vattnet smutsas ner på ett eller annat sätt och rinner ner i avloppet, transporteras till ett avloppsreningsverk där det mesta renas, sedan släpps vattnet ut i vattnet igen :-) (i Sthlms fall till Östersjön). Där renas vattnet ytterligare, dunstar, blir till moln, regn, och återförs till sjöarna.
Det vi slänger i toaletten och häller ut i avloppet är i högsta grad en del av vår miljö och vår värld! Det "försvinner" inte...
 |
| (Fast jag kan visserligen inte låta bli att tycka att det känns komplett galet att kissa och bajsa i rent dricksvatten, när det finns människor som inte ens har tillgång till rent dricksvatten överhuvudtaget...) |
Jag har alltid haft svårt att förstå människor som slänger någonting annat än kiss, bajs och toapapper (och möjligtvis en och annan spya ) i toaletten. Tops, tamponger, bindor och annat övergår mitt förstånd. Hur äcklig (och dum) kan man vara?
Det fanns ett ställe precis i början av avloppsreningsverket där såna saker filtrerades bort från vattnet. Man kunde stå och titta på hur någons gamla bindor, tamponger och annat jox sakta matades fram upp på ett band. (Stanken i det rummet var något av det mest intensiva jag varit med om i luktväg... :-s ).
Verket tar på det sättet emot 20-25 ton sopor i veckan - sopor som hade kunnat sopsorteras och slängas i papperskorgen istället och eldats upp tillsammans med alla andra hushållssopor och blivit till fjärrvärme.
För soporna som har legat i avloppet är så blöta att dom inte ens går att elda upp.
Varje kommun har ett eget avloppsnät, dit hushållen är anslutna. Avloppsnäten mynnar sedan ihop i en stor huvudtunnel, som är ca 3-4 m i diameter (fast vattennivån i tunneln är bara ca 0,5 m). Tunneln lutar 1 promille och avloppsvattnet rinner med en hastighet av 7 km/h. (avdelning nödvändigt vetande ;-) Eftersom tunneln är så lång så finns det på några ställen pumpstationer, där avloppsvattnet pumpas upp närmare marknivå igen för att kunna rinna vidare och för att tunneln inte ska gå för djupt. I tunneln är det ett starkt undertryck för att suga ut luften från tunneln. Luften filtreras sedan genom filter av tallbark, där den mesta lukten faktiskt försvinner.
När avloppet kommer fram till avloppsreningsverket sker först filtreringen av större skräp (som jag skrev om ovan). Sedan åker avloppsvattnet in i ett sandbad, som är som en första grovrengöring. Nästa steg är försedimenteringsbassängen, där vattnet stillas och partiklar får sjunka till botten. Sedan åker vattnet vidare in till den biologiska avdelningen, vilket är stora bassänger där bakterier arbetar med att bryta ner skiten i vattnet.
Bakterierna är avloppsreningsverkets minsta men absolut flesta medarbetare. Dom gör ett styvt arbete med att bryta ner fosfor och kväve. Man har skapat en bra miljö för bakterierna i bassängerna i den biologiska avdelningen, för att dom ska trivas och må bra och arbeta så effektivt som möjligt. Skorstenen som finns vid avloppsreningsverket släpper ut kvävgas, som bakterierna skapar i sin bearbetning av avloppsvattnet. Nya bakterier kommer hela tiden in tillsammans med avloppsvattnet - dom finns i bergvattnet som ständigt sipprar in i huvudtunneln och späds ut med avloppsvattnet.
Bakteriebassängerna är känsliga, och om det kommer in för mycket kemikalier i avloppet kan det skada bakterierna så illa att dom dör och reningsprocessen avstannar. Om en bakteriebassäng dör så tar det lång tid att bygga upp en effektiv bakterieförsamlig igen.
Efter bakteriebassängerna går avloppsvattnet vidare till eftersedimenteringsbassängen, där vattnet återigen stillas och partiklar får sjunka till botten. Sista steget innan vattnet släpps ut till Östersjön är att vattnet filtreras genom krossade lecakulor och sand.
Hela förloppet genom dom olika bassängerna i avloppsreningsverket tar ca 40 timmar totalt.
Under reningsprocessen tillförs järnsulfat (som köps in från Norge), för att fånga upp fosforn.
Dom sopor som filtreras bort i första steget och det slam som bildas i sedimenteringsbassängerna transporteras till rötkamrarna, där det värms upp och blir till rötslam och metangas. Rötslammet används antingen som biomull (gödning på åkermark vid odling av tex salix (="energiskog") och oljeväxter) eller som byggmaterial under tex golfbanor och vägvallar. Metangasen såldes tidigare till fjärrvärmenätet, men from sommaren 2010 används den istället som bussbränsle vid ett av SLs bussgarage.
Vattnet som släpps ut ur avloppsreningsverket går inte att dricka. Det är fortfarande för mycket bakterier och föroreningar i vattnet för att våra magar ska kunna hantera det. Någon som en gång råkade ta fel vatten och drack av det renade avloppsvattnet hamnade på sjukhus... När vattnet kommer ut i Östersjön renas det ytterligare av organismer och växter i havet.
Det finns en myt om att det finns en bassäng i avloppsreningsverk där ytspänningen är borta, så att det inte går att simma i den bassängen utan om man skulle råka ramla ner där så drunknar man direkt. Det är dock en myt, och stämmer alltså inte. :-)
Visste ni förresten att på vintern jobbar bakterierna i de biologiska bassängerna i Käppala lite extra effektivt - på grund av avloppet från Arlanda! Avisningen av flygplansvingarna tillför en hel del extra glykol i avloppet, och glykol är mumsmums för bakterierna... :-)
Det är helt fantastiskt hur fiffiga människor det finns, som hittar på alla dessa olika steg och processer för att ta hand om och rena våra sopor och avlopp! När man får höra om alla dessa fantastiska lösningar som finns, så inges man verkligen ett hopp om att vi människor kan rädda vår jord och skapa en fantastisk framtid! Däremot kan det vara lite skrämmande att höra att Bryssel tex fick sitt första avloppsreningsverk så sent som på 2000-talet - innan dess släpptes avloppet rakt ut i havet.... Men man får väl istället vara glad för att tekniken faktiskt sprider sig i världen!
Avloppet är något vi bör vara högst medvetna om att vi ska vara rädda om. Att det vi slänger där inte försvinner, utan återvänder till oss i våra kranar.
Kan inte låta bli att lägga in denna tankeväckande reklamsnutt apropå dricksvatten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar